Jag vet inte vad som hänt, men jag brukar inte ha svårt att skiva inlägg i min blogg. Vissa dagar har jag flera inlägg i huvudet som jag sedan skriver ner, men nu är det tomt. Vet inte vad det beror på. Kanske är det så att jag hamnat i en mellanperiod nu. Det absolut värsta krisen efter Dutt har lugnat sig samtidigt som ivf-behandlingen inte kommit igång riktigt än.
Hur som helst...
Igår var vi hos kuratorn igen och det känns alltid bra att kommit dit. Igår pratade vi mycket om hur jag hade känt att börja jobba igen och hur det hade varit att träffa personalen igen. Sedan blev det naturligtvis mycket prat om kommande ivf-planer. Den oron och rädsla vi båda känner inför resultatet av behandlingen. Själva behandlingen är ju för mig nästan rutin nu, men om det blir ett plus eller minus är det som vi är mest oroliga för.
Jag pratade också om att jag ibland haft dåligt samvete för att ivf-hjärnan börjat jobba ordentligt och att då Dutt-hjärnan kommer lite bakom. Kuratorn sa att de måste gå hand i hand. Vi måste se framåt (ivf-hjärnan) samtidigt som vi bearbetar och sörjer Dutt (Dutt-hjärnan). Om vi inte skulle se framåt så skulle vi må så mycket sämre av det också. För att kunna bearbeta det som varit måste vi samtidigt ha planer för framtiden, vad de planerna än är för något. För oss råkar det vara ivf. För någon annan kanske det är att åka på en resa.
Jag pratade också om att jag tidigare hängde upp mig på vissa dagar, tisdagar, torsdagar och fredagar då de olika sakerna relaterat till Dutt har hänt. Nu känner jag att jag lättare kan släppa tisdag och torsdag, men på fredagar mår jag fortfarande dåligt (den dag jag bytte vecka). Kuratorn sa att låt det vara så. Tillåt dig må dåligt dom dagarna fram till Dutt var beräknad. Ja, det kommer jag göra. I morgon skulle jag gått in i vecka 31+0. Tänk så tjock jag skulle varit och hela tiden hade jag hållit min hand på magen ;-)
Nu kommer vi ha ett längre uppehåll hos kuratorn. Vi har bokat in en tid den 6 september, vilket borde bli mitt under den fasansfulla ruvartiden (om vår ivf-plan blir verklighet). Då kan det finnas en hel del att prata om.
Ja ruvartiden är verkligen hemsk! Innan dess så jobbar man hela tiden framåt och håller sig sysselsatt, men under ruvartiden kan man inte göra annat än att vänta o se...
SvaraRaderaJag hade också stor hjälp av att prata med en kurator. Undarde alltid vad vi skulle prata om men en timme gick alltid fort och uppenbart fanns det massor innombords som ville ut. Det kändes alltid så mycket bättre efteråt.
SvaraRaderaJag känner mig så skyldig när du skriver att gravida alltid går med handen på magen. Jag förstår dig precis och jag blev också ledsen förrut. Nu gör jag det själv. Hua. Jag ska försöka tänka på att inte göra det jämt ialla fall.
kram
Maarjo: Undrar om man kan bli nedsövd under ruvartiden? Det vore bra.
SvaraRaderaPuma: Jag tror att de flesta inte tänker på att de har handen på magen, utan det är vi ogravida som tänker på det.
4 augusti 2011 19:56
Ni verkar ha en väldigt klok kurator som man kan ventilera med och som kommer med bra råd. Om båda våra planer håller så kommer vi nog att vara ruvare samtidigt, det bara måste ju vara ett gott tecken! :)
SvaraRaderaJag önskar fortfarande att ni hade sluppit allt detta, att du hade fått ha en stor mage nu.
Tänker på er massor!
Många varma kramar